Jag ska slå hål på en myt: Att en kalibrerad skärm är en bättre skärm.
En analyserande fotograf har säkert märkt att utskriften blir mörkare och lite varmare än skärmvisningen.
Det är logiskt. Din skärm är inte gjord av papper, inte heller är ditt papper gjort av skärm. Skärmen har sin egen ljuskälla. Papper reflekterar infallande ljus. Samma pixlar ser olika ut.
Det finns flera nivåer att förstå just skärmkalibrering på. Det enklaste är den här: En kalibrerad skärm visar hur fotot kommer att bli utskrivet.
Skärmen härmar papper
Du kan aldrig få pappret att härma skärmen, men du kan få tvärtom. Så när du kalibrerar skärmen gör den sitt absolut bästa för att efterhärma en framtida utskrift.
Så långt brukar alla vara med. Men nu kommer konsekvensen:
En kalibrerad skärm kommer även att visa Netflix som om det vore utskrivet på papper. Allt du visar – från webbsidor och Word till datorspel och film kommer att bli mörkare, gulare samt tristare.
En kalibrerad besvikelse
För många blir drömmen om en dyrt inköpt skärm med en extra inköpt kalibrator en besvikelse. För de fick en skärm som visserligen visar hur utskrifter blir – Men skärmen visar även resten av allt datorn används till på utomordentligt tråkigt sätt.
Plus att skärmen rent praktiskt även felvisar hur andra kommer att se bilderna på Facebook och Fotosidan. Deras datorer, telefoner och surfplattor är ju istället som din okalibrerade skärm.
För dig som trycker och skriver ut
En kalibrerad skärm är alltså inte en bättre skärm överlag. Men, den är dock en överlägset bättre skärm på en enskild sak: Att förhandsvisa resultatet vid utskrift och tryck.
Min poäng är att de flesta hellre får mörka tryck än sämre totalupplevelse med datorn.
Så vem ska kalibrera sin skärm då? Jo, när det viktigaste arbete du gör på din dator är att skapa utskrifter eller tryck. Och det samtidigt är viktigt för dig (och andra) att slutresultatet blir så som du ser det på skärmen.
Skärmkalibrering är vanligast vid arbete med trycksaker – Där tar det veckor innan du ser resultatet och då sitter du redan på tusentals exemplar. Tekniken har använts i tryckbranschen långt före fotografer fick ångest över färgen i sina bilder.
Ett lyxigare sätt är förstås att ha två skärmar: En för granskning av utskrifter och tryck. En för resten.
Kort uppdatering: Många stolta och kunniga ägare av skärmkalibrator har missförstått inlägget. Så kan det bli. Poängen är inte att dissa de med det faktiska behovet. Inte heller koka ihop kalibrering och profilering (även om det är normalt att göra det i korta texter). Jag vet också att det förstås finns arbetsflöden och tekniker för slå av/på/byta profiler etc. Och för varje person som vet det kan jag berätta att det finns fem som inte hade en aning om det. Min poäng är att en kalibrering/profilering inte gör skärmen generellt ”bättre”. Det löser en yrkesproblematik och skapar för de flesta oinsatta en icke önskad helhet.