I min vänkrets finns en dråplig historia kring när min fru Eva första gången träffade min kompis Fredrik.
Många, många år innan jag kände Eva började hon plugga Kommunikationsvetenskap och Fredrik var mer senior tredjeårs-student. Så han var en så kallad studentlärare i datorkunskap. Sådant man lärde sig 1997 – Öppna Word, Skriva ut samt (det viktiga) Spara på diskett.
Vittnen säger att någonstans under lektionens gång uppstod en gemensam frustration. Två blivande kommunikatörer fick kraftiga kommunikationsproblem. Eva hittade inte sin fil och Fredrik undrade upprepat var den sparades. Det spårade ur så långt att (vittnen igen) Fredrik gick till närmsta vägg och ”vilade upprepat” pannan mot den medan Eva fullständigt kokade över på sin stol.
Andra studenter reparerade situationen och fick till slut en förklaring – Eva hade sparat på Skrivbordet på en dator hemma. Och hon letade efter samma fil på Skrivbordet på skolans dator. För Eva var det självklart att det var så det fungerade. Fredrik kunde inte förstå alls hur någon kunde tro det. En fil kan ju inte automatiskt förflytta sig från en dator till en annan…
Det har varit en rolig historia i tjugo år. Fredrik och Eva är vänner nu. Men det har en rolig knorr. Nyligen lärde sig Eva att använda Dropbox. När poletten rann ner hos henne utbrast hon bara: ”Då hade jag ju rätt! Jag såg framtiden. Det är så det funkar.”