I vissa fotografkretsar är det vanligt (nästan regel) att bli lite förolämpad när någon okunnig påpekar att fotografen måste ha en dyr och bra kamera som tar så bra bilder.
Mycket av det bottnar förstås i ängslan: “Tänk om hen tror att jag inte behöver vara skicklig fotograf bara för att jag har en viss kamera!”.
Och så kommer det kanske ett försvarstal om allt annat som krävs för att ta bra bilder – öga för bild, estetiska överväganden, känsla för tajming, etc.
Det hela brukar avslutas med en haltande liknelse: “Vadå, tror du att Mozart skrev fin musik för att han hade ett dyrt piano”.
Men låt mig ge ett annat perspektiv. Jag plåtar med en Olympus E-M1 som jag fullkomligt älskar. JUST för att den tar så jäkla fina bilder utan att jag behöver vara det minsta skicklig!
Fotandet måste vara okomplicerat
Jag har inte tid med en kamera som kräver att jag är skicklig fotograf.
Jag kan fota 99% av mina bilder i P-läge, med auto-ISO och med en och samma glugg. Bildstabiliseringen i huset gör att jag kan hålla kameran i en hand och få skarpa bilder när slutartiden är så lång som 1/5 sekund.
Handhållet, slutartid 1/5 sekund, och ändå skarpt och nästan brusfritt.
För mig är det här helt avgörande. För när jag reser är jag inte där för att fotografera utan för att uppleva det som händer med mina sinnen. Bilderna är bara något jag vill ha med mig hem som minnen.
Dessutom gör jag ofta fysiskt väldigt ansträngande saker på mina resor. Så att jag bara kan slänga upp kameran på en sekund, utan att ratta på massa inställningar, och trycka av i alla möjliga ljusförhållanden och ändå få riktigt bra bilder, är perfekt!
Jag försöker följa lite enkla kompositionsregler och exponeringskompenserar ibland, men det är allt. Och det kan knappast kallas svårt.
Plåtad vinglandes på en cykel med ena handen på styret. Inga inställningar rörda innan avtryck.
”Bra bilder” i den mest opretentiösa betydelsen
När jag säger “bra bilder” här så menar jag på en väldigt grundläggande nivå. Den tekniska aspekten. Alltså skarpa bilder med vettig exponering och tillräckligt lite brus. Jag är ingen fotograf och kommer aldrig få ställa ut på konsthallar eller bli hyllad av förstå-sig-påare. Jag bryter ingen ny mark och jag har inget eget bildspråk.
Så när gemene man kommer fram och påpekar att jag måste ha en väldigt bra kamera som får så fina bilder har de 100% rätt! Jag gör ingenting som är svårt. Jag trycker faktiskt bara på knappen.