Jag har nu hundratusentals bilder på hårddisken. Jag och min fru fyller på regelbundet. I förra veckan pratade jag om detta överflöd på fotoklubben i Växjö och på Mediamässan i Gävle. Jag hade ett litet mentalt test som gick i två steg så här:
Fråga: Har du någon gång efter en fotosituation känt att ”det här gav nog inte en enda bra bild”? Inte en födelsedag eller ett bröllop, utan kanske en promenad eller bara lite fototräning.
Många svarar ”ja” på den frågan. Klart det hänt.
Följdfråga: Har du då struntat i att föra över minneskortet till datorn. Bara raderat och struntat i det?
Väldigt få svarar ”ja” där.
Loss aversion
Loss aversion är en teori som ska förklara varför människor verkar föredra att undvika förlust över att vinna. Det känns kraftfullare att förlora 100 kr än att få samma summa.
Det märks i hur folk reagerar när ett alternativ försvinner i deras värld. Ett typiskt exempel är när en glass ingen köper tas bort ur sortimentet. Tiotusentals personer skriver på sorgelistan på Facebook. När den fanns åt de den inte. Men nu när de aldrig mer kan äta den känns det ovärdigt, rent av elakt, av det mäktiga glassbolaget.
En del behåller lästa pocketböcker i tio år, bara ut ifall de vill läsa den igen. Trots att det kostar 49 kr att köpa en ny. ”Tänk om den då är svår att få tag på. Då har jag verkligen inget att läsa. Usch, så hemst det låter. Bäst den får stå kvar några år till…”.
Att förlora något du hade möjligheten att använda, men faktiskt aldrig använde, kan vara en kraftfull känsla. Trots alla fördelar förlusten kan ge. Inte minst lättare flyttlådor, billigare bokhyllor och kanske rent av mindre hus med lägre uppvärmning. Som lätt tjänar in de där 49 kr igen.
Loss aversion och dina bilder
Jag tror det är detta fenomenet som gör att jag inte trycker ”delete” på 80% av mina bilder. Rationellt förstår jag att:
- Ingen kommer titta på dem, inte ens jag själv.
- Mängden gör att allt bildarbete alltid tar längre tid än nödvändigt.
- Mängden gör att hårddiskar är dyrare, överföringar tar längre tid.
Men så fort fingret närmar sig raderaknappen. Eller när urvalet för radering görs. Ja, då är det som en liten röst i mitt huvud ropar: ”Gör du det nu kan du aldrig få tillbaka dem – de är förlorade för alltid. Tänk om det gömmer sig något du vill leta efter, kanske ett mästerverk.”
Jag vet att tid och pengar finns att vinna. Men jag vill undvika risken att förlora något. Så jag fegar ur och samlar på bilder utan värde.
Är du som jag?