
Hur fungerar slutartiden på din kamera och hur kan du använda den för att få effekterna du vill ha? Här får du allting förklarat på ett sätt som är lätt att förstå.
Sensorn i din kamera ser oftast ingenting av världen utanför. Det beror på att det precis framför sensorn finns en lucka som i grundläget är stängd. Denna lucka kallas för slutare.

Precis när du tar en bild öppnas slutaren tillfälligt så att senson kan samla in ljus. Den tid som slutaren är öppen kallas för slutartid. Om slutartiden är en sekund kommer sensorn alltså att exponeras för ljus under en sekund. Slutartid kallas därför också exponeringstid.
Slutartiden påverkar förstås hur mycket ljus sensorn hinner få totalt, men den är inte ensam i att avgöra det. Hur du (eller kameran) har ställt in bländare och ISO påverkar också.
Det du styr helt och hållet med slutartiden är hur rörelse ska fångas.
Korta slutartider för snabba rörelser
Riktigt korta slutartider tillåter dig att frysa rörelser. Exempelvis en fågel mitt i flykten, stänkande regndroppar eller ett skateboardhopp.

Slutartid 1/1000 sekund
Så korta slutartider innebär förstås i sin tur att din sensor får väldigt ont om tid på sig att samla in ljus. Om du inte har väldigt gynnsamma ljusförhållanden måste du därför kompensera med hjälp av ISO och/eller bländare för att komma ner i så korta slutartider.
Medellånga slutartider för att framhäva rörelse
Ibland vill du medvetet framhäva rörelse. Med en lite långsammare slutartid kan du få härlig rörelseoskärpa på saker som rör sig snabbare än omgivningen. Vad som är lagom slutartid beror förstås på hur snabb rörelsen som du vill fånga är.

Slutartid 1/320 sekund
Panoreringar för fart och fläkt
Du kan också vända på steken och låta huvudobjektet vara skarpt medan allt annat får rörelseoskärpa. Sådana panoreringar åstadkommer du genom att följa objektets rörelse med kameran under själva slutartiden. Det kräver ofta flera försök, och en hel del övning, men om du lyckas blir det en härlig fartkänsla i bilden.

Slutartid 1/80 sekund med panorering.
Långsamma slutartider som kreativ effekt
Med riktigt långsamma slutartider kan du använda rörelseoskärpa kreativt. Till exempel för att ge rinnande vatten den där mjuka sammetslena känslan eller för att fånga stadstrafik som rusar förbi mitt i natten. Sådana bilder kräver förstås att du har kameran på ett stativ eller fast underlag.

Slutartid 1 sekund
Så anges slutartid i kameran
Den typiska slutartiden är delar av en sekund. För att slippa skriva ut 1/60, 1/250, 1/1000 osv, anger många kameror bara nämnaren – alltså 60, 250, 1000.
För att skilja mellan exempelvis 1/5 sekund och 5 sekunder, brukar hela sekunder anges med fnuttar – 1”, 5”, 10”.
Den maximala slutartiden heter ofta Bulb. Det innebär att slutaren är öppen så länge som avtryckaren är nedtryckt.
Den oönskade skakningsoskärpan
När du använder slutartider som är längre än 1/100 sekund blir det allt svårare att hålla kameran tillräckligt still för att undvika skakningsoskärpa. Exakt vart gränsen går beror på hur stadig du är på hand och vad du har för utrustning.

Även brännvidden påverkar dina chanser eftersom ett inzoomat motiv blir känsligare för skakningar. En klassisk tumregel är att du åtminstone behöver ha en slutartid som är lika med brännvidden för att kunna handhålla kameran utan skakningsoskärpa.
Egentligen har det också med sensorns storlek att göra, men har du zoomat in till 200mm bör du alltså enligt detta ha en slutartid på minst 1/200 sekund.
Idag har dock många kamerahus och objektiv stabiliseringsteknik som gör att du ofta kan handhålla på aningen längre slutartider än tumregeln antyder.

En närmare titt på slutaren
I de flesta moderna systemkameror består slutaren av två ridåer. När du trycker ned avtryckaren åker den första ridån undan så att sensorn kan träffas av ljus. Efter en viss tid följer den andra ridån efter och täpper till hålet igen. Slutligen återställs allt till grundläget.

Det är bland annat detta som skapar det karaktäristiska ”klicket” som hörs när du tar en bild. Har du en spegelkamera, där spegeln måste fällas undan varje gång en bild ska tas, blir klicket ännu mer spektakulärt.
Supersnabba slutartider
När du använder korta slutartider hinner inte den andra ridån vänta tills den den första har hunnit undan helt och hållet. Och är slutartiden riktigt kort, exempelvis 1/8000 sekund, blir det bara en liten, liten glipa mellan ridåerna som rör sig blixtsnabbt över sensorns yta.

Vid så snabba slutartider exponeras alltså inte hela sensorn på en gång. I praktiken innebär det att ena änden i dessa bilder är pyttelite äldre än andra änden.
Tar du en selfie med superkort slutartid kommer alltså din haka att ha åldrats lite mer än din panna!
Elektroniska slutare
Allting ovan handlar om mekaniska slutare. Många av dagens kameror har dock också kapacitet att använda en elektronisk slutare. Då är det inga delar i kameran som rör sig. Istället läser kameran av ljuset som faller på sensorn så snabbt den bara kan.

En fördel med det är att fotograferandet kan bli helt tyst när situationen kräver det. Dessutom kan sensorn registrera betydligt fler bilder per sekund. Det är alltså det som möjliggör att vi kan filma med våra systemkameror. Tänk hur det hade klickat om den mekaniska slutaren var tvungen att öppna och stänga sig för varje filmruta!
Nackdelen då? Jo, än så länge tar det lite för lång tid för kameran att läsa av hela sensorn eftersom den i allmänhet läser pixelrad för pixelrad. Det kan exempelvis leda till så kallad ”rolling shutter distortion”. Filip har beskrivit det närmare.
Av samma skäl blir det ingen vidare snabb blixtsynktid med en elektronisk slutare.
Bli vän med din kamera
Vill du bli en bättre fotograf och lära känna din systemkamera? I en medlemskurs visar David Brohede hur du praktiskt ska tänka kring slutartider och kamerans övriga inställningar, för att få ett bättre resultat när du plåtar människor, djur och miljöer.