Dan Isaac Wallin och det kreativa arbetet

Det vilar något säreget över hans bilder, tagna med en storformatskamera och Polaroid-film. Som att det är bilder från en annan värld. Jag har dykt ner i Dan Isaac Wallins huvud för att prata skapande och det kreativa arbetet.

Jag fick ett mail från vår lärare och tillika landskapsfotografen Patrik Larsson. Ett mail med ett tips:

Dan Isaac Wallin är en fotograf här i Göteborg som fotograferar mycket landskap med Polaroidkamera. En spännande fotograf med ett eget sätt att se saker.

Jag blev nyfiken. Klickade mig vidare in på Dans webbplats och fann en egen värld i bilder. Små glimtar från någonstans, någon gång. Jag fastnade länge. Drömde mig bort.

Vad rör sig egentligen i Dans huvud och hur tänker han om sitt skapande?

Hej Dan, varför skapar du?

– Bilden och skapandet har alltid varit viktig för mig. Jag fotograferar för att jag tycker om det, mår bra av det och älskar att fånga ett ögonblick, en stund, en känsla.

Jag vill förmedla den känslan och upplevelsen jag får av att vara på en plats en längre tid.

När har du som roligast och tråkigast i ditt skapande?

–  Jag tycker att hela min process har sin charm. Jag arbetar ju traditionellt analogt och ofta med storformskamera och polaroidfilm. Det är ett långsamt skapande som kräver sin tid. Jag tycker att det är skönt att saker får ta tid då det känns som allt går så fort idag.

De bästa stunderna är när jag är ute i naturen och i samtal med människor. Men jag kan även tycka om skanningen, det blir något meditativt över det om man håller på länge.

Yael

Vilken av dina bilder betyder mest för dig och varför?

– Yael. Jag mötte honom på en ökenvandring. Vi stod länge och betraktade varandra och det kändes som han såg rakt igenom mig. Jag tog bilden, han blev rädd och skuttade iväg. Jag var kvar.

Det var ett sådant vackert möte det där. Jag var och vandrade I öknen i Israel med min kusin. De här stenbockarna som heter Yael på hebreiska finns där bland klipporna. Otroligt vackra och säkra klättrare.

Jag hann inte tänka så mycket, det blev bara ett magiskt ögonblick. Det enda jag tänkte på var att röra mig så försiktigt som möjligt för att inte skrämma honom. Det lilla klicket från kamerans trådutlösare räckte och han lämnade platsen.

Avenir

Har du alltid en tydlig plan när du fotar, eller går du på känsla?

– Det är olika men oftast går jag på känslan när jag är på plats. Jag vill känna in miljön, gärna en längre tid, för då får man en ärlig bild av stället.

Ibland har jag tankar om var jag ska ta bilden och hur, speciellt om jag ska porträttera en person. Och då vill jag gärna vara på plats ett bra tag innan, så att jag vet exakt var bilden ska tas.

Avslutar du alltid dina projekt som du startar eller händer det att du ger upp sånt som du inte känner funkar?

– Jag avslutar i stort sätt alltid mina projekt. Mina privata landskapsprojekt kan ta lång tid.

Om jag till exempel har varit på Lofoten och fotograferat landskap i två månader, får bilderna gärna ligga och mogna i ett år eller två. Så att jag verkligen får känna på dem.

Sen blir det alltid utställning. Just nu skissar jag på lite nya böcker. Bland annat en med Islandsbilder.

Var bor dina idéer?

– Mina idéer poppar upp lite då och då, och när de dyker upp skriver jag ner dem. Det händer ofta att saker sätter igång när jag är ute i skogen och springer. Där blir tankar till och en massa bra idéer kommer.

Mötet med andra kreativa människor ger mig också inspiration. Det behöver inte vara inom fotografi, utan inom all typ av konst och hantverk.

Said Belhaj och Ebbot.

Hur ställer du dig till inspiration vs disciplin när du skapar? Vad gör du när inspirationen inte finns?

– Det är lite olika. Inspirationen kommer och går för mig. Efter 20 års fotograferande tänker jag att det är olika perioder i livet. Vilket känns helt okej.

Jag fotograferar inte en massa för att få det att lossna, utan brukar avvakta eller försöka komma på något som får det att komma igång.

Disciplin är viktigt också och jag försöker hela tiden att vara igång med något skapande, även om det inte är just fotografering. Att skissa på nya utställningar eller böcker ligger varmt om hjärtat just nu.

Alone

När och var skapar du helst?

– Jag arbetar helst ute i naturen. Den platsen har alltid legat mig varmt om hjärtat. Att få vara där under en längre tid och uppleva det magiska som finns där är så fint. Och att sedan kunna avbilda naturen på det sättet jag känner den. Under de senaste åren har jag fascinerats av de nordiska landskapen som Norge och Island.

Arbetar du mycket med att synas utåt med ditt skapande?

– Ja det gör jag helt klart. Jag lever ju helt och hållet på mitt konstnärskap som fotograf och måste därför visa upp mina saker.

Jag visar mina bilder på sociala medier och det ger väldigt mycket. Sen ställer jag ut på olika gallerier i Sverige och utomlands.

For Grandpa II

När och hur lär du dig nya grejer?

– Jag tycker om att testa nya saker. Om det är inom fotografi eller något annat spelar inte så stor roll för mig. Jag tänker att allt nytt jag lär mig berikar det fotografiska hantverket också.

Jag experimenterar mycket själv. Sen hoppar jag ibland på lite kurser, men nu var det ett bra tag sedan. En period fördjupade jag mig i ädelförfarandet – gamla fotografiska tekniker som var vanliga från 1800-talets mitt och framåt.

Och sina kollegor lär man sig mycket av också!

Har du ett bra boktips?

Sarah Moon – Coincidences

– Något som verkligen berikat mitt skapande är Sarah Moons böcker. Känslan som finns i hennes bilder träffar mig totalt och jag kan försvinna in i hennes bildvärld.

Jag är imponerad av att hon är och har varit så produktiv. Det var också svårare att vara kvinna och fotograf förr i tiden. Hon skapade ett bildspråk som blev väldigt säreget.

Se fler av Dans bilder på hans webbplats och via hans Instagram. Den 3:e december öppnar dessutom hans Islands-utställning Woolgather på Artphotocollection i Göteborg.