När Martin Fransson för några år sedan tog en bild på stjärnhimlen upptäckte han en suddig prick i utkanten av bilden. Det visade sig vara andromedagalaxen – och sedan dess är han fast.
När jag möter Martin för att intervjua honom dras jag med i hans fascination för astrobilderna. Oavsett om det är landskapsbilder med astromotiv, eller galaxer och nebulosor långt ut i djuprymden.
Man ser någonting som är så långt ifrån oss så man knappt kan förstå det, och ändå kan vi se det så tydligt. Och vad är det mer som finns därute utöver det vi kan se? Det fascinerar mig.
Martin började testa att fotografera natthimlen med sin vanliga systemkamera. Det gick bra, och intresset ledde honom vidare. Han kom över en kameravridare som hjälpte honom att få lite mer skärpa i bilden, och slippa stjärnor som ljusa streck på fotot. Plötsligt kunde han öka slutartiderna och helt andra bilder växte fram.
Astrofoto tycks väcka intresse av flera skäl. Dels är rymden för många av oss en outforskad plats som väcker både nyfikna och existentiella frågor. Dels kan det ge upphov till fantastiskt vackra bilder att vila ögonen på.
Och det bästa av allt – du behöver inte gå och köpa teleskop för att fota astrobilder. Nej, Martin är tydlig på den punkten: pröva med din vanliga systemkamera. Försök få till astrobilder utan en massa dyr utrustning. Väck intresset. Därefter kan du börja fundera på ytterligare utrustning som underlättar ditt fotograferande av stjärnhimlen.
Se reportaget om astrofoto och låt dig inspireras.
