I fotografen Jenny Jacobssons huvud ryms mängder av fantastiska historier, både hennes egna men också andra människors. Historier som får liv i bilder efter noga planerande, fotande och kreativt bildbehandlande. Jenny är en bildberättare som hänför och väcker känslor.
Sen är hon också lärare hos oss på Moderskeppet och har nyss givit ut sin första videokurs — Bildberättelser från en förtrollad värld. En kurs som jag varmt rekommenderar.
Vad rör sig i Jennys huvud och hur tänker hon om sin kreativitet?
Hej Jenny, varför skapar du?
- Det är en väldigt bra fråga som alla borde ställa sig, regelbundet, för att återknyta till sin skaparglädje och passion som man ibland tappar bort.
Jag tror att det härrör ur berättelserna som dyker upp inom mig och att jag måste få ut dem på något vis. Lyckligt nog fann jag fotografi så att jag numera har en kanal för berättelserna.
Jag har alltid konsumerat berättelser i stor mängd — i form av musik, böcker och film — och nu har jag möjlighet att berätta både egna och andras historier, istället för att bara ta in. Och jag tror det är det hela min skaparvilja bottnar i.
The space that is and isn’t
Har du alltid en tydlig plan med dina bilder?
– Oh ja, i princip alltid! Mina bilder uppkommer alltid från en berättelse, oavsett om det är någon annans, min egen eller ett företags vision. Jag försöker alltid formulera mig kring den berättelsen i både skisser, moodboards och ord, för att slutligen forma en bildidé som kan bära den berättelsen och ge den vingar.
Jag skapar ju bilder som ofta har en ton av realistisk surrealism och då tror många att det viktigaste jobbet sker i Photoshop. Men oftast är det en genomtänkt planering för fotograferingen som är A och O.
Jag underlättar för mig själv, bilden och även den jag ska fotografera om jag redan innan har tänkt igenom hur bilden ska se ut, hur det ska utföras och vilka bilder jag behöver ta för att uppnå det som vi siktar på.
Sedan kan såklart mycket hända under en fotografering. Vädret kan förändras, saker kan falla bort eller dyka upp, känslan kan ta en ny riktning och personen som avbildas kanske gör något som känns sådär rätt i maggropen. Så ibland, eller snarare ganska ofta, utvecklas berättelsen eller bildidén under själva fotograferingen.
Jag tror det är viktigt att känna efter vad som känns bra istället för att helt maniskt hålla sig till en bestämd idé. Men att komma förberedd till fotograferingen och ha bra idé på plats öppnar upp för att faktiskt komma hem med bra material.
Fast ibland ger jag mig faktiskt bara ut för att skapa utan plan. Fritt ur hjärtat och fritt från krav. Då gör jag bara det som faller mig in och det som platsen ger inspiration till. Och jisses vad det kan vara givande!
The Storm Starter
Var bor dina idéer?
– Med åren har jag verkligen lärt mig att jag måste få ner mina idéer på papper eller i datorn för att inte glömma bort. Det kan förmodligen ha att göra med att min hjärna ibland levererar mig en hel hög med idéer på samma gång och det ganska ofta.
Jag har ett dedikerat anteckningsblock som jag skriver ner ord i. Där gör jag också grova skisser av komposition och form som jag får i mitt huvud och därefter stödjer jag upp den skissen med ord kring färg, känsla, eller annat som jag inte kan få ner med min begåvning av att teckna. Eller frånvaron av den begåvningen snarare.
De här skisserna använder jag ibland direkt till en färdig bild medan det ibland kan ta jättelång tid innan jag återbesöker skissen och eventuellt gör något av den.
Jag är också galen i Pinterest som jag använder mig av för att samla ihop bilder som inspirerar mig eller för att skapa moodboards, så att mina kunder enklare kan förstå vad vi siktar på att skapa när det gäller uttryck, posering, klädstil och platser.
Slutför du alla projekt?
– Det finns nog allt ett par oavslutade bildmappar i mitt Lightroom. Jag älskar att jobba väldigt strukturerat och för mig som person är det viktigt att avsluta sådant jag påbörjar, så de där oavslutade bilderna sticker allt lite i min själ.
I början avslutade jag ALLT, för att jag trodde att jag svek mig själv om jag inte gjorde det. Men när det kommer till att skapa och vara kreativ så är det inte alltid att struktur och vilja hjälper. Ibland blir bilderna helt enkelt inte som man tänkt sig och jag har fått jobba ganska hårt med mig själv för att våga att INTE avsluta när jag faktiskt har den friheten i personliga projekt.
Uttrycket ”kill your darlings” kan kännas väldigt svårt men jag tror att förmågan att kunna editera sig själv är en väldigt viktig kunskap och erfarenhet som kommer med åren.
Att kunna analysera sig själv och sitt arbete är del av att lära sig mer och utvecklas, även om det innebär en del nedlagda bilder som inte höll det egna måttet. Och att sedan dra nytta av det man lärt sig så att framtida bilder hela tiden kan bli bättre och bättre! Så att de skarpa kommersiella uppdragen sedan blir till den standarden du och din uppdragsgivare eftersöker.
End of Line
Måste du ha inspiration eller kör du ändå?
– Jag tror att man kan lära sig att inspireras, istället för att bara låta inspirationen dyka upp slumpmässigt (eller utebli att dyka upp).
Självfallet händer det ju att man får de där stunderna när något bara oförklarligt händer och kroppen kliar för att man vill skapa något som man precis fått feeling för. Oftare för vissa än för andra.
Och det kan ju fungera långt om man bara skapar för sig själv och inte har några yttre krav. Men om man ska skapa bilder på uppdrag är det ju inte så bra om man bara får sådana infall någon gång ibland, för då kommer det påverka kvaliteten i det man levererar.
Jag tror att det är viktigt att du själv förstår vad som tilltalar dig i bild. Och vad som får dig som bildskapare att ticka igång. Och då återkommer jag till det där med att kunna analysera sig själv och sitt arbete. Om du vet vad du letar efter så är det lättare att hitta det.
För min del älskar jag bilder som utspelar sig på en plats som har en magisk känsla och ofta är denna plats för mig ute i naturen. Där människa och omgivning kommer samman för att berätta något gemensamt.
Då är det viktigt för mig att ofta ge mig ut i naturen och hitta platser där mitt sinne får fritt spelrum. Jag kan inte sitta inne i min lägenhet och förvänta mig att känna av en plats.
Ett annat exempel kan vara att man gillar en viss klädstil i bilder. Att söka efter sådana kläder online eller prata med någon som skapar sådana kläder kan vara stora källor till inspiration. Eller lyssna på en viss typ av musik, eller laga mat, eller vad det än må vara som du vet brukar få igång just din inspiration för det du brukar fotografera. Placera dig själv aktivt i det som brukar inspirera dig!
Bilden Jenny skapar i kursen Bildberättelser från en förtrollad värld
När och var skapar du?
– Vi skrattar lite grann här hemma, jag och min man, över en tidig morgon vid 06-snåret för ett par månader sedan när vi stod i badrummet och borstade tänderna tillsammans. Andreas för att han precis hade gått upp och skulle gå till jobbet och jag för att jag precis hade stängt av datorn och skulle gå och lägga mig. Nu var nog det tillfället en ytterlighet och oftast arbetar jag som vanligt folk på dagen, men min dygnsrytm drar mig helt klart mot kvälls- och ibland nattarbete.
Tankarna kring bildidéer och berättelser kommer oftast när jag tar promenader i skogen under dygnets ljusare timmar. Min inspiration blommar som mest när jag är där ute under bar himmel och springer på en plats som får mig att tvärstanna.
Om jag inte tagit den där promenaden så kommer tankarna ofta med attack när jag har gått och lagt mig istället, vilket ju inte är optimalt. Jag brukar då ofta gå upp och skriva ner vad jag kommit på för att till slut få ro. Jag undrar ganska ofta vad grannarna tänker om den där vålnaden som syns igenom vårt köksfönster i mörkret på nätterna…
Fotograferandet sker normalt på morgnar eller innan solnedgången, beroende på om jag är själv eller om jag gör ett uppdrag, och nästan alltid ute i naturen.
Själva redigeringen handlar nog mest om att jag tycker om att vara ostörd när jag jobbar, snarare än själva tidpunkten, och vid de tiderna går jag ofta helt in i mig själv och bildskapandet och kan helt glömma av tiden. Nu råkar jag ofta vara som mest ostörd på just kvällen och natten, så det händer ju att jag glömmer att gå och lägga mig…
The burden
Berätta om en bild som betyder mycket för dig.
Detta är alltid en svår fråga, för olika bilder kan vara så olika betydelsefulla vid olika tidpunkter och på olika vis. Några av mina viktigaste bilder rent kommersiellt är serien ”The space that is and isn’t” (se ovan) som fått mycket uppmärksamhet och internationella utmärkelser. Men rent personligt är ”The burden” en bild som har en alldeles egen plats i mitt hjärta.
Dels för att bilden belyser ett viktigt och stort problem i vår tid om orealistiska ideal. Dels för att det är ett porträtt, inte bara delvis av mig själv, utav många andra kvinnor och tjejer därute, och framför allt utav Amanda som är flickan på stegen, nedstänkt med färg.
När vi skapade porträttet kunde jag inte ana att bilden skulle komma med så mycket känslor för både mig, Amanda och även hennes familj. Dessutom har den fört med sig en oväntad och stark vänskap. Den representerar för mig hur viktig en bild kan vara och hur mycket det kan engagera.
Bakom kulisserna på The Burden
”Målarfärgen” hade jag vispat ihop själv utav mjöl, vatten och karamellfärg dagen innan. Efter att ha kånkat på färghink, utrustning och en stor tung målarstege på spårvagnen mötte jag Amanda för att fotografera strax efter kl 06 en riktig kylig aprilmorgon i en park i centrala Göteborg.
Det var vi och några nyfikna hundägare som var ute och det är alltid så intressant att se hur folk reagerar på tokigheterna man håller på med. Många bara tittar på håll men några brukar våga sig fram och frågar vad man gör, vilket oftast är väldigt roligt och alla är så snälla.
På bilden hade Amanda bara ett tunt nattlinne på sig för att representera att hon hade varit uppe och målat hela natten. Så vi försökte skydda Amanda som möjligt med en filt, raggsockor och fotgnuggande. På grund av kylan så klarade inte mitt hjärta av att utsätta Amanda för mer än 5 minuter där uppe på stegen, även om hon nog klarat längre än så, tuff som hon är.
Den bilden är ett ypperligt exempel på hur viktigt det kan vara att ha en tydlig bild framför sig av vad man vill skapa, och hur, och vara välplanerad och förberedd.
Man of Passage
Arbetar du mycket med att synas som kreatör?
– Jag jobbar konstant med att ge liv till min hemsida samtidigt som jag visar upp berättelserna bakom mina bilder, låter folk följa med ”Behind the Scenes” och delar kunskaper på min blogg.
Att visa upp mina bilder har blivit som en självklarhet för mig eftersom jag började fotografer samtidigt som jag började använda bilddelningssajten Flickr. Jag drog igång ett projekt för mig själv för att utvecklas och lära mig mer och i själva projektets definition så ingick det att lägga upp mina bilder på just Flickr.
Möjligheten att dela och diskutera bild, både sina egna och andras, har drivit mig framåt och varit en otroligt stark grund till min utveckling. Hade jag inte gjort det hade vi troligtvis inte haft det här trevliga samtalet mellan oss idag.
När det gäller just samtalet kring bild är min Facebooksida väldigt viktig, både som en kanal för mig att visa upp bilder men även för att dela med mig av hur livet som fotograf är, vilket jag har förstått är otroligt intressant och ibland ganska förvånande för många.
Dessutom älskar jag när ni där ute tar kontakt med mig på Facebook och delar med er av era egna bilder och erfarenheter. Det är så många härliga samtal som har uppstått när någon skrivit ett litet meddelande och det ger verkligen en ytterligare dimension till vår gemensamma kärlek för bildskapandet.
För de som vill hänga med mig på ett ännu mer personligt plan nyttjar Instagram. Sociala medier är såklart väldigt viktigt för företagare, att synas och att öppna upp för nya uppdrag.
De flesta anlitar ju någon de litar på som person och som man känner en anknytning till, så jag försöker alltid vara mig själv och är inte rädd för att visa vem jag är som person även bortanför kameran.
Seeking Neverland
Har du ett boktips?
– Jag vill svara på den här frågan med en bok som inte är någon jag läst på många många år och som alltså inte har inspirerat mig direkt sedan jag började fotografera. Men förmodligen indirekt, och som snarare kanske la grunden för mitt intresse och för min kärlek till det svenska landskapet och våra sagoskildringar, min dragning mot fantasifulla berättelser, karaktärsbyggande och vemodsfull glädje.
Det är faktiskt Ronja Rövardotter av Astrid Lindgren. Och många andra böcker av henne också, men kanske Ronja extra mycket för att det finns så mycket av henne i mig.
Det finns många av oss därute som har en väldigt stark förankring av barndom i Astrids verk och som bildskapare kan det vara bra att ibland fundera på sitt fotografiska ursprung, sina preferenser och varför hjärtat bultar som det gör.
Ett varmt tips jag vill ge är att fundera kring var och hur din egna berättelsegrund lades och hur den påverkar dig idag. Allt som oftast kan det hjälpa till att identifiera vem du är som bildskapare och föra dig framåt.
Vill du ha mer av Jenny och veta mer om hennes bildskapande? Se en gratis föreläsning på video. Inspelad på Fotomässan 2014 i Stockholm.