Hur fungerar egentligen kamerans histogram?

Histogrammet är ett diagram som visar hur ljuset i din bild har fördelat sig. Från helt mörkt (svart) till helt ljust (vitt). Jag visar dig hur du tyder det.

Har du någon gång tagit en bild som ser rätt bra ut på kamerans display, men som sedan visar sig vara lite för ljus eller för mörk när du kommer hem till datorn?

Det är inte så underligt. På en liten display är det väldigt svårt att bedöma exponeringen. Vana fotografer litar inte heller på displayen. De tar istället hjälp av kamerans histogram för att hitta perfekt exponering.

Histogrammet är ett diagram över ljuset

Histogrammet är ett diagram som visar hur ljuset i din bild har fördelat sig. Från helt mörkt (svart) till helt ljust (vitt).

En väldigt ljus bild kommer att ha en stor puckel i den högra delen av skalan. En väldigt mörk bild kommer att ha en puckel i den vänstra delen. Ett histogram är alltså väldigt logiskt kopplat till motivets olika delar.

Skulle du zooma in på ett histogram skulle du se att det egentligen består av 256 staplar, en stapel för varje ljushetsvärde. Ju högre stapel, desto fler pixlar med det ljushetsvärdet.

Många nybörjare upplever det irriterande att ett konstigt diagram ska uppta yta på displayen och stänger därför av funktionen. Gör inte det. Det är ett väldigt praktiskt verktyg som du kan ha stor nytta av.

Exakt hur du får histogrammet att visas på din kamera ser du i manualen. Alla systemkameror och många kompaktkameror kan visa histogrammet.

Kolla att alla detaljer är med

Den vanligaste användningen av histogrammet vid fotograferingen är att se om alla detaljer har kommit med. Om något i bilden har blivit helt vitt eller helt svart kommer det att synas i histogrammets ytterkanter.

Histogrammet krockar med kanten. Någonting i bilden har alltså blivit helt svart.

På svenska brukar vi säga att helt vita partier är utfrätta och att helt svart partier är igensotade.

Korrigera exponeringen tills histogrammet blir rätt

I exemplet nedan ser jag på histogrammet att jag har överexponerat himlen en aning. Jag kommer alltså inte få med mig alla fina detaljer i molnen.

Med anledning av det sänker jag exponeringen och tar en ny bild. I det nya histogrammet ser jag att alla detaljer är med.

På kamerans display hade det varit svårt att se hur mycket av molnen som kommer med, speciellt om det är ljust ute. Men med hjälp av histogrammet får jag mer precis information.

På många kameror kan du även slå på en blinkande effekt som pekar ut vilka partier som har blivit utfrätta.

Det är förstås inte nödvändigt att studera histogrammet efter varje bild du tar. Men när du misstänker att motivet kan vara i riskzonen är det ett perfekt sätt att hålla stenkoll på exponeringen.

Utnyttja tonomfånget

Ofta vill du utnyttja så mycket som möjligt av tonskalan som kameran kan fånga in. Ett histogram som breder ut sig över hela skalan innebär i regel att du har en välbalanserad bild.

Ett histogram som breder ut sig innebär ofta att bilden är välexponerad.

Det är emellertid inte alltid du vill att histogrammet ska breda ut sig eller hålla sig innanför ändkanterna. Här ser du ett par exempel på sådana situationer:

Histogrammet tycks ligga onödigt mycket åt höger, men eftersom det är dimma i bilden är exponeringen ändå rätt.

I silhuett-bilder är det förstås rimligt att stora partier blir helt svarta, vilket stapeln i histogrammets vänsterkant visar.

Ibland kan det också vara så att motivet uppvisar så stora skillnader mellan ljust och mörkt att du inte kan fånga allting med din kamera. Det vill säga du får du ett histogram som slår i båda ändkanterna. I de fallen tvingas du välja vilket område som är viktigast att exponera rätt, eller ta till specialtekniker som HDR.

Här är skillnaderna mellan ljus och skuggor så stora att kameran inte kan fånga bilden utan att detaljer går förlorade.

På vissa kameror kan du se flera histogram i olika färger. Det ger dig möjlighet att specialstudera tonfördelningen i varje färgkanal i bilden. Även här kan det vara idé att undvika histogram som slår i kanterna, men det övergripande histogrammet är alltid det viktigaste.

Undrar du varför det heter ”histogram” förresten? Det enkla svaret är att det är det allmänna namnet på den här typen av stapeldiagram. Det är alltså just inom foto och bildbehandling som det råkar vara synonymt med ljusfördelning i bilder.

Fördjupning: Histogrammet visar aldrig raw-filen

En viktig sak som många missar: Även om du fotar i enbart raw kommer histogrammet aldrig att avspegla raw-filen. Det du ser är istället tonfördelningen i den JPEG-fil som kameran alltid skapar och visar på din display.

Det är inget stort problem, men eftersom en JPEG innehåller mindre data än en raw-fil så kan histogrammet lura dig i vissa fall. Histogrammet kan se ut att slå i en kant, trots att raw-filen faktiskt innehåller all viktig information.

Histogrammet tycks visa att vissa detaljer har gått förlorade. Men i själva verket finns all information i raw-filen.

Fotar du i raw gör det alltså inte så mycket om histogrammet antyder att du har en minimal utfrätning eller igensotning. Alla detaljer går i regel att rädda ändå.

Så får du det bästa histogrammet på kameran

Du kan ställa in din kamera så att histogrammet blir så rättvisande som möjligt. Det gör du genom att välja låg kontrast i kamerans menyer och stänga av motivprogram.

Sådana inställningar påverkar aldrig dina raw-filer, men väl JPEG-filerna som visas på kameradisplayen. Låg kontrast innebär en sannare bild av bilden du har plåtat.

Kan kameran inte bara visa histogrammet för raw-filen istället? Nej, det krävs mycket kraft för att omtolka sensordatan i en raw-fil till en perfekt bild. Därför sker det det tunga jobbet i datorn, aldrig i din kamera.

Dessutom är det så att de histogram vi ser alltid baseras på så kallade ”gammakodade” bilder. Inte ens i datorn ser du alltså ett histogram som direkt motsvarar raw-filen.