Kanske var det ödet, kanske var det bara en slump. Från början var det inte alls självklart att det var just fotograf som Stig Ljung skulle bli.
– Jag hade gått en tvåårig utbildning till elektriker på Centrala Verktstadsskolan i Jönköping, berättar Stig.
Året var 1954. Efter att ha varit ute på praktik under sex månader blev han dålig på grund av stress. Han kände att elektriker inte var rätt yrke for honom.
Eftersom Stig fotograferat och experimenterat en del på fritiden funderade han om inte fotograf skulle vara ett lugnt och intressant jobb. Han vände sig till Rylanders ateljér, en välkänd fotofirma i Jönköping. Efter lite förhandlande med fotografen fick han plats som lärling, utan lön. En av arbetsuppgifterna blev att hjälpa till i mörkrummet.
Framkallning i mörkrum
– Det var mycket primitivt. Mörkrummet låg på vinden och var utan värme, så på vintern fick man elda i en liten plåtkamin som blev rödglödande med en gång.
Stig brukade hälla framkallningsvätskan i en emaljerad plåtskål som sedan värmdes på elplatta.
– Det fanns tre sorters framkallare: mjuk, normal och hård. Vanligen så börjande man med den normal. Såg kopian ut att bli för grå och kraftlös fortsatte man med hård tills dess att bilden blev bra. Sedan sköljdes bilden av i vatten för att sedan läggas i fixerbad i en kvart.
När alla bilder var avsköljda fick de ligga på tygspända ramar för att torkas.
–När de torkat var de inte så plana utan fick läggas i en värmepress, och sedan i press under tjockt glas.
Retuschering före Photoshop
När det kom till porträttbilder så skulle de då, precis som nu, gärna fixas till och retuscheras. Stig minns alla detaljer.
Man började med att stryka in skiktsidan på negativet med Matolin som fick torka, för att sedan pricka i mörka partier i ansiktet som skulle bort eller lättas upp med en mycket spetsig blyertspenna.
När sedan bilden var kopierad dämpade man de partier som var för ljusa med svart retuschfärg och en fin pensel.
– Orsaken till denna retusch var från början att negativen var ortokromatiska dvs. icke rödkänsliga. Så ett rött märke blev en svart fläck. Detta problem försvann när den Pankromatiska filmen kom, men då hade folk lärt sig att små skönhetsfel skulle bort, berättar Stig.
Under åren som följde fortsatte Stig att genom lärlingsplatser och som frilans att lära sig fotografyrket. Han fick till slut fast anställning. Efter en tids kringflackande flyttade Stig tillbaka till Jönköping och köpte fotoateljén där han några år tidigare hade inlett sin fotokarriär.
– Jag försökte mig på det mesta, porträtt, industri- och reklamfoto, berättar Stig. Han provade även på filmning och var under en tid lokal “knutte” för SVT.
Naturbilder som leker med sinnet
Som 80-åring fotograferar Stig fortfarande. Mörkrummet har ersatts av Photoshop.
– Det är oerhört mycket lättare nu än vad det var då. Men hållbarheten på det svartvita materialet är överlägset. Jag har bilder som är över 100 år gamla.
Favoritmotivet är numera naturbilder, särskilt blommor. Stig älskar att leka med motiven, att genom datamanipulation få motivet att ändra form och uttryck.
Resultatet blir bilder som fungerar lite som rochertest – betraktarens mentala bilder framträder och ändrar naturmotivet på ett finurligt sätt.