Jakob Granqvist får ständigt berätta nya unika berättelser med sin kamera. Berättelser om en av de viktigaste dagarna i många människors liv – Bröllopet. Ständigt nya människor och nya häpnadsväckande miljöer som svetsas samman på ett fantastiskt sätt. Det blir som sagor. Fast på riktigt. Upplevelser som berör.
Jag var nyfiken på Jakob och hur hans skapande ser ut. Vad rör sig i Jakob huvud och hur tänker han om kreativitet?
Hej Jakob, varför fotograferar du?
Jag fotograferar främst för att jag är något av en skapandejunkie. Att kameran blev mitt verktyg var mer eller mindre en slump. Skapandeprocessen är det jag går igång på, vare sig det handlar om fotografi, design, skrivande eller andra kreativa processer.
Det jag främst är ute efter i mitt fotograferande är att bilderna ska få människor att känna något. Helst vill jag förstås att alla ska tycka om det jag gör, men viktigast är att de känner något – vad det än är – så att mina fotografier och berättelser inte går förbi obemärkta. Varför det är så vet jag faktiskt inte riktigt, kanske är det någon typ av bekräftelsebehov det grundar i.
Har du alltid en tydlig plan med dina bilder?
Allt handlar väldigt mycket om känsla. Men jag har alltid någon typ av plan, främst för att brudparen inte ska tro att jag är helt ute och cyklar.
Planen består mest av att vi ska ta bilder på tre-fyra olika platser. Sen är det upp till paret, vädret, omgivningen och känslan vad det blir av det hela i slutändan.
Jag är i grunden en historieberättare och försöker ha en dokumentär känsla i mina bilder, även under de mera uppstyrda porträtten. Så målet är alltid att resultatet ska bli så naturligt som möjligt.
Var bor dina idéer?
I mitt huvud, enbart. Jag skriver aldrig ner något eller sparar bilder. Jag låter mig inspireras ofta och mycket, främst på nätet och sidor som Pinterest, 1X eller 500px, men försöker hålla mig borta från exakta kopior av andras fotografier.
Men glömmer du inte bort idéerna då?
Ärligt talat så funderar jag inte så jättemycket på idéer. Mitt fotande är till 99% av dokumentär natur så jag försöker alltid bli bättre på att placera mig rätt och jobbar hårt för att bli en bättre fotograf generellt, istället för att fokusera på att komma på unika idéer. Det kanske låter tråkigt, men så jobbar jag.
Måste du ha inspiration eller kör du ändå?
I mitt jobb finns inte alternativet att inte vara inspirerad. Det går liksom inte att flytta bröllop för att jag inte känner mig ”på” just då.
För mig är det inget större problem, inspirationen kommer bara jag kör på. Känner jag mig oinspirerad får jag ta mig i kragen och köra igång, sen kommer både inspiration och skaparglädje av sig själv.
När och var skapar du?
Tyvärr, får jag väl säga, sker mitt skapande just nu enbart i samband med jobb. Såväl när jag fotograferar på bröllopen, som när jag pusslar ihop historierna i datorn efteråt. Jag hade gärna ägnat mig mer åt personliga projekt, men jag har inte hittat tillräckligt med tid. Tyvärr. Förhoppningsvis blir det ändring på det framöver.
Senast jag skapade utanför jobbet var när jag körde ett 365-projekt, som ni även skrev om här på Moderskeppet. Projektet blev till slut en bok som nu finns till salu i vår affär, NordicaStore.
Finns det någon ritual kring efterbehandlingen?
Jag tar mig allt som oftast an jobbet med bilderna så fort som möjligt efter bröllopet. Oftast är det på ett hotell, på en flygplats eller på resan hem. Där gör jag klart steg ett i processen, det vill säga att jag går igenom alla tusentals bilder och väljer ut de 600-800 bilder jag ska leverera.
Sen lämnar jag bröllopet ett tag för att få lite distans till bilderna, innan jag tar mig an redigeringen i hemmakontoret. Väl där så är det mycket kaffe som gäller. Jag är ganska disciplinerad och jobbar relativt koncentrerat och snabbt.
Vilken bröllopsbild betyder mest för dig?
De bilder som betyder mest för mig är ofta de jag tagit nyligen. Just nu kommer jag att tänka på bilden här ovan.
Den symboliserar det jag är lycklig nog att uppleva med mitt jobb: att få se fantastiska platser runt om i världen och ha klienter som låter mig jobba som jag vill.
Just den här bilden är en av väldigt många, faktiskt. Jag brände av minst 50 exponeringar med i princip samma komposition eftersom jag kände att det inte blev helt rätt, och det vara bara just den här som funkade för mig. Mest på grund av hur lyckad jag tycker att kompositionen i samverkan med parets uttryck blev.
Arbetar du mycket med att synas som fotograf?
I dagens läge finns för oss yrkesfotografer inte alternativet att inte synas. Syns du inte, så finns du inte. På gott och ont.
Det gäller att vara aktiv på nätet och i de sociala medierna. För mig är det enbart positivt; jag vill visa upp det jag gör och på Instagram, Facebook, Twitter är det ju väldigt enkelt.
Sen är det viktiga inte att få så många likes som möjligt, även om det hjälper ur ett marknadsföringsperspektiv, utan att få dela med mig av de projekt jag har på gång just då.
Om du fick drömma ihop tid till ett eget projekt, vilket skulle det vara?
Det dokumentära fotografiet intresserar mig. Om jag hade obegränsad tid och ekonomi skulle jag gärna spendera en månad i New York City och ägna mig åt gatufoto, och knåpa ihop en bok med alla bilder efteråt.
Jag skriver också ibland, men än så länge inget som lämnar min egen skrivbordslåda. Att skriva en bok har alltid varit en dröm, förhoppningsvis kan jag hitta tid till det framöver.
Har du ett boktips?
Gatufoto är något jag inspireras av och en av mina absoluta favoriter på sistone är Vivan Maier. Hennes bok Street Photographer rekommenderas varmt som inspirationskälla. Otroligt bra fotografi, helt enkelt.